Är det här en del av mina minnen Har jag
redan börjat skriva på dem Eller förbereder jag mig bara
står så att säga i startgroparna Hur långt har jag kommit
Jag skämtar inte Jag har inte bett om frihet Jag vill
bara att de skall lämna mig ifred Jag har inga egna saker
att ta med mig De ville att jag skulle ta emot en plastpåse
där de hade lagt de kläder som jag bar när jag kom dit
fjorton år gammal Det måste ha varit sommar då
Jag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitt
hem och minne Jag går genom den till synes omfattande
staden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både män
och kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letar
efter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen känner
sig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det ligger
bakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efter
Alla befinner sig i sin egen bön Det har jag lärt mig Var
och en har vid något bestämt tillfälle börjat på sin egen
bön Osäkert trevande ofta klädd i tystnad Stammande
Framstammad Några enstaka ord Ett ord i taget Och längre
kommer man kanske inte Alla ligger där Bland stenarna Mot
stenarna Och skrattar Men det är för sent nu för retroaktiv
gråt Att välja det enda rätta som ett barn med förbundna
ögon Vad tjänar det till Det är natt Men himlen är ljus