Barn som upplever våld i sin familj är en utsatt grupp. Under senare år har hjälpinsatser för denna grupp vuxit fram, men mer kunskap behövs fortfarande bland professionella som arbetar med barn. Barn ska kunna känna sig delaktiga i alla beslut som rör dem, samtidigt som vuxna ansvarar för att barn inte far illa. Hur ska utsatthet upptäckas, utredas och dokumenteras på ett sätt som förenar delaktighets- och omsorgsperspektiven? Kan någon skyddas och vara delaktig på en och samma gång?
Utifrån dessa frågor visar författarna hur ny forskning kan utveckla arbetet med barn som upplever våld hemma. Bokens första del pekar på vikten av etisk reflektion och av tolkande analyser av barns berättelser om våld. Den andra delen behandlar samhällets bemötande av barn i utsatthet, om och hur deras röster kommer fram i utredningar och rättsliga processer. Den tredje diskuterar barns roll i kunskapsutvecklingen när det gäller stöd- och hjälpinsatser.
Denna nya upplaga är reviderad och uppdaterad i enlighet med den senaste forskningen på området. Boken innehåller fyra nyskrivna kapitel som berör angelägna frågor för alla som arbetar med barn i utsatthet och som speglar de nya behov som har uppstått sedan förra upplagan. Ett behandlar utredares samtal med barn vid familjerättsliga utredningar och ett de svårigheter som uppstår när förskola och skola dras in i familjerättstvister. De övriga två problematiserar på olika sätt barns delaktighet och individualitet vid hjälpinsatser.
Maria Eriksson är professor i socialt arbete, Mälardalens högskola; Åsa Källström Cater, professor i socialt arbete, Örebro universitet och Elisabet Näsman seniorprofessor i sociologi, Uppsala universitet.
Linnéa Bruno är doktorand vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.
Gunilla Dahlkild-Öhman är FD i sociologi, Uppsala universitet.
Stina Fernqvist är FD i sociologi, Uppsala universitet. Hennes avhandlingsarbete fokuserar på barns strategier och identitetsskapande i relation till ekonomisk utsatthet.
Hannele Forsberg är professor i socialt arbete vid Institutionen för socialpolitik och socialt arbete, Tammerfors universitet, Finland, med inriktning mot familje och barndomsstudier.
Clara Iversen är FD i sociologi vid Uppsala universitet och hon specialiserar sig inom samtalsanalys av institutionell interaktion. Hennes intresseområden omfattar relationen mellan idéer om interaktion och faktisk praktik samt hur människor förhandlar om rättigheter och skyldigheter i socialt samspel.
Karin Röbäck de Souza är FD i socialt arbete, Göteborgs universitet. Hennes forskning är inriktad på utsatta barn och deras familjer i mötet med välfärdsstaten och rättsprocesser.
Jeanette Sundhall är FD i genusvetenskap, Göteborgs universitet. Hennes forskningsintressen innefattar genus, ålder, maktrelationer och barns rättigheter.
Carolina Överlien är docent i socialt arbete vid Stockholms universitet och forskare på Nasjonalt kunnskapssenter for vold og traumatisk stress i Oslo.