Straffprocessuella tvångsmedel

Rättegångsbalken innehåller ett flertal olika straffprocessuella tvångsmedel som an-vänds i brottsutredande syfte och för att man ska kunna få till stånd en rättegång vid misstanke om brott. Mest känt är troligen polisens rätt att gripa en person vilket i sin förlängning kan leda till anhållande och häktning. Som andra exempel kan nämnas reseförbud, kvarstad, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Utöver detta finns även hemliga tvångsmedel. Till dessa räknas hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning. Då en utredning inleds vet man ofta inte vem som har begått brottet, men man kan ha mer eller mindre starka misstankar. Styrkan i misstanken, misstankegraden, styr möjligheten att använda sig av de ovan nämnda tvångsmedlen. I denna åttonde upplaga har jag beaktat lagändringar, JO-fall och rättsfall fram till den 1 januari 2026. De lagändringar som har skett har först och främst ägt rum i 24, 27 och 28 kap. Utöver detta har jag väsentligt utökat avsnittet om lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Möjligheterna att använda hemliga och preventiva tvångsmedel är många gånger avgörande för att förebygga, förhindra och utreda allvarlig brottslighet. Det gäller oavsett hur gammal gärningsmannen är. För att stärka de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att bekämpa allvarlig brottslighet som begås av barn har i LUL införts bestämmelser som tillåter att hemliga tvångsmedel får användas för att utreda vissa allvarliga brott där den skäligen misstänkte är under 15 år. Lagändringarna trädde i kraft den 1 oktober 2025. Även dessa regler i LUL behandlas i denna upplaga. Juris doktor Gösta Westerlund – före detta universitetslektor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och före detta huvudlärare vid Polishögskolan i Sörentorp förklarar i denna bok bestämmelserna och hur de ska tillämpas. Boken har skrivits på ett sådant sätt, att den ska kunna användas av elever på våra polishögskolor, yrkesverksamma poliser, civila utredare inom polisen men även av andra verk-samma inom rättsväsendet samt inte minst av en kunskapstörstande allmänhet. Westerlund, som skrivit flera uppskattade läroböcker, kan som få förena den praktiska verkligheten med rättsvetenskaplig noggrannhet och skärpa.