I sin avhandling undersöker Lydia Wistisen hur varierande urbana erfarenheter integrerats i svensk ungdomslitteratur från 1800-talets slut till början 2000-talet. Ungdomslitteraturens utveckling under 1900-talet är nära förbunden med Stockholms ungdomskultur. Flanörer och ligapojkar, tonårsmode och kravaller, raggare, mods och skinnskallar har haft en direkt inverkan på gestaltningen av urban ungdom. Huvudstadens unga har alltid utgjort ett orosmoment för vuxenvärlden, vilket lett till att bilden av staden i ungdomslitteraturen skiljer sig från den i övrig litteratur. Ungdomar har en egen geografi och ungdomslitteraturen ett eget förhållande till staden och stadslitteraturen. Wistisen visar hur förväntningarna på och oro över den yngre generationen förändrats över tid samt hur gestaltningen av generationsuppror, utveckling och mognad vandrat genom stadslandskapet, från Södermalm till Alby, från Strandvägen till E4:an, från trapphuset till gångtunneln.